Hemma
Har inte skrivit på ett tag nu, och det är på grund av att vi är hemma :)
Det är otroligt skönt att äntligen vara hemma, inte alls lite varmt och fuktigt som i Bandung. Lägg därtill att det är betydligt soligare, lugnare och renare ute här hemma. Som jag längtat efter den svenska sommaren!
Resan hem gick utan bekymmer, nästa... Vi var rädda för att våra väskor kommit bort på vägen, vi fick stå och vänta nästan en timme efter landning på dem. Det började till och med trilla in väskor från ett annat flyg på samma band, då började vi bli oroliga eftersom våran flight försvunnit från skylten som sa vilken flight väskorna på bandet var från.
Vi var lite oroliga över vikten på bagaget också. Vi hade en maxgräns på 20kg plus 8kg handbagage, själv hade jag 25 + 10 kg, men det gick bra :) Dock var det ingen som hade berättat för oss att man var tvungen att betala för servicen på flygplatsen, 150kr/person, för att få ut sina biljetter, vilket gjorde oss lite arga.
Förutom det gick flygresan bra. Kom fram till Uppsala ungefär 28 timmar efter avresan från Bandung, samma tidsåtgång som på vägen ner det vill säga.
Nu när allt är över så kommer jag inte skriva mer här. Trevlig sommar!
Trafiken
Trafiken är också något i hästväg, som jag redan har varit inne lite på. Inte nog med att de kör som som tokar, de verkar inte har några vettiga trafikregler att tala om.
Som inledning kan vi ta det faktum att de inte har någon minsta ålder för att få köra moped. Gissa om vi blev förvånade när vi såg vår första 10-12-åring ensam på en moped!? Andy berättade att även han började köra moped när han var 12, tydligen ingen ovanlighet, vilket man faktiskt kan förstå med tanke på situationen här nere. Har du inget eget fordon så kommer du i princip ingenstans i den här staden, bussar existerar liksom inte och det finns inga trottoarer att cykla på. Det finns självklart folk med cykel, men de är mest i vägen och det tar tid att ta sig fram med cykel eftersom staden är så stor och det är långt till allt.
När det kommer till bilar så är det också lite speciellt. Nu för tiden måste man faktiskt ta sitt körkort på ett visst sätt för att få köra bil, men det är inte många år sedan som det gick att köpa körkort, kostade 250kr och då fick du köra helt lagligt. Det roliga är att körkort gäller utomlands också, i ett år från ankomstdatum. Åker du sedan hem och kommer tillbaka får du köra på det ett år till :)
Vägarna är inte heller mycket att hänga i granen, de har som sagt var inte ens en trottoar. Inte för att alla vägar har det hemma heller, men det finns inte ens en väggren att gå på. Dessutom är vägarna smala och gropiga och dåliga och det har hänt mer än en gång att vi har blivit tutade på när vi har varit ute och gått och ändå försökt hålla oss på sidan om vägen.
Det räcker inte med att vägarna är smala för att försvåra körningen, det går trots allt nästan alltid att mötas på dem. Men det är då alla dessa mopeder kommer in i bilden, de har inte riktigt samma tålamod som bilisterna (som i sig inte har speciellt bra tålamod - alla vill köra först!). Så även om två bilar håller på att mötas på en smal väg så ska en moped smita mellan först. Till sist så verkar inte alla vägar anamma det här med vänstertrafik, för helt plötsligt ska man köra på höger sida, tricky!
När det kommer till de lite större vägarna där det är 2-3 filer utritade så gäller lite andra regler. Här är körriktningarna separerade, som på många större svenska vägar. Men detta är inne i stan och när du ska köra på så kan du bara göra det åt ena hållet. För att "underlätta" körningen så är finns det luckor i separeringen av körriktningarna för att kunna göra U-svängar om du kört på åt fel håll.
Man skulle kunna tro att trafiken skulle vara bättre på dessa vägar, där det i alla fall finns filer utritade. Men sanningen är att på en tre-filig väg där det är kö, så står det oftast 4 bilar i bredd, och gärna lika många mopeder på det. En sak som jag har lärt mig är att en vägfil inte är till för en bil i bredd, den är till för en bil och en moped i bredd. Förutom i korsningar - där en bilplats i Sverige, rymmer en bil och fyra mopeder här nere. Det sjukaste är nog ändå att när utrymmena mellan bilarna blir fullt längre och längre bak i kön vid trafikljusen så börjar mopederna svälla över på andra sidan och står alltså på fel sida vägen i korsningen.
För att avsluta det här lite längre inlägget vill jag berätta om alla människor som jobbar på vägarna och i korsningar osv, det måste nog vara den största skillnaden mot Sverige. Många av dessa småvägar som jag berättat om är ofta väldigt trafikerade och har inga trafikljus, det blir då lite småjobbigt att göra högersvängar (de kör på vänster sida här nere). Då finns det oftast någon random person som står och dirigerar trafiken, ingen som jobbar för polisen eller annan myndighet och får lön, utan vem som helst kan ställa sig och dirigera och folk lyder. Eftersom pengar är lite värda här nere så brukar många dricksa dessa personer, så det är väl deras sätt att tjäna pengar på. Men man blir lite orolig när det står en 7-åring och dirigerar trafiken :P
Även på de större vägarna brukar det finnas folk som jobbar. Står ofta folk och dirigerar trafik vid vissa av U-svängsplatserna längs vägarna och folk som jobbar på parkeringsplatser som hjälper kunder att komma ut på vägen fast det är mycket trafik. I övrigt jobbar mycket människor i större korsningar med trafikljus och säljer vatten, cigaretter, godis, tidningar och mycket annat till bilister i väntan på grönt ljus. Andra går runt med gitarrer och tigger, eller dammar av vindrutan för några mynt, eller bara tigger i största allmänhet. Pengar är som sagt var inte så mycket värda och dricksen brukar vara 200-500 rupier, 20-50 öre!
Inte helt trivialt att köra bil här nere, men ett ont måste om man vill ta sig nånstans, men speciellt fort kan man inte räkna med att det går.
Som inledning kan vi ta det faktum att de inte har någon minsta ålder för att få köra moped. Gissa om vi blev förvånade när vi såg vår första 10-12-åring ensam på en moped!? Andy berättade att även han började köra moped när han var 12, tydligen ingen ovanlighet, vilket man faktiskt kan förstå med tanke på situationen här nere. Har du inget eget fordon så kommer du i princip ingenstans i den här staden, bussar existerar liksom inte och det finns inga trottoarer att cykla på. Det finns självklart folk med cykel, men de är mest i vägen och det tar tid att ta sig fram med cykel eftersom staden är så stor och det är långt till allt.
När det kommer till bilar så är det också lite speciellt. Nu för tiden måste man faktiskt ta sitt körkort på ett visst sätt för att få köra bil, men det är inte många år sedan som det gick att köpa körkort, kostade 250kr och då fick du köra helt lagligt. Det roliga är att körkort gäller utomlands också, i ett år från ankomstdatum. Åker du sedan hem och kommer tillbaka får du köra på det ett år till :)
Vägarna är inte heller mycket att hänga i granen, de har som sagt var inte ens en trottoar. Inte för att alla vägar har det hemma heller, men det finns inte ens en väggren att gå på. Dessutom är vägarna smala och gropiga och dåliga och det har hänt mer än en gång att vi har blivit tutade på när vi har varit ute och gått och ändå försökt hålla oss på sidan om vägen.
Det räcker inte med att vägarna är smala för att försvåra körningen, det går trots allt nästan alltid att mötas på dem. Men det är då alla dessa mopeder kommer in i bilden, de har inte riktigt samma tålamod som bilisterna (som i sig inte har speciellt bra tålamod - alla vill köra först!). Så även om två bilar håller på att mötas på en smal väg så ska en moped smita mellan först. Till sist så verkar inte alla vägar anamma det här med vänstertrafik, för helt plötsligt ska man köra på höger sida, tricky!
När det kommer till de lite större vägarna där det är 2-3 filer utritade så gäller lite andra regler. Här är körriktningarna separerade, som på många större svenska vägar. Men detta är inne i stan och när du ska köra på så kan du bara göra det åt ena hållet. För att "underlätta" körningen så är finns det luckor i separeringen av körriktningarna för att kunna göra U-svängar om du kört på åt fel håll.
Man skulle kunna tro att trafiken skulle vara bättre på dessa vägar, där det i alla fall finns filer utritade. Men sanningen är att på en tre-filig väg där det är kö, så står det oftast 4 bilar i bredd, och gärna lika många mopeder på det. En sak som jag har lärt mig är att en vägfil inte är till för en bil i bredd, den är till för en bil och en moped i bredd. Förutom i korsningar - där en bilplats i Sverige, rymmer en bil och fyra mopeder här nere. Det sjukaste är nog ändå att när utrymmena mellan bilarna blir fullt längre och längre bak i kön vid trafikljusen så börjar mopederna svälla över på andra sidan och står alltså på fel sida vägen i korsningen.
För att avsluta det här lite längre inlägget vill jag berätta om alla människor som jobbar på vägarna och i korsningar osv, det måste nog vara den största skillnaden mot Sverige. Många av dessa småvägar som jag berättat om är ofta väldigt trafikerade och har inga trafikljus, det blir då lite småjobbigt att göra högersvängar (de kör på vänster sida här nere). Då finns det oftast någon random person som står och dirigerar trafiken, ingen som jobbar för polisen eller annan myndighet och får lön, utan vem som helst kan ställa sig och dirigera och folk lyder. Eftersom pengar är lite värda här nere så brukar många dricksa dessa personer, så det är väl deras sätt att tjäna pengar på. Men man blir lite orolig när det står en 7-åring och dirigerar trafiken :P
Även på de större vägarna brukar det finnas folk som jobbar. Står ofta folk och dirigerar trafik vid vissa av U-svängsplatserna längs vägarna och folk som jobbar på parkeringsplatser som hjälper kunder att komma ut på vägen fast det är mycket trafik. I övrigt jobbar mycket människor i större korsningar med trafikljus och säljer vatten, cigaretter, godis, tidningar och mycket annat till bilister i väntan på grönt ljus. Andra går runt med gitarrer och tigger, eller dammar av vindrutan för några mynt, eller bara tigger i största allmänhet. Pengar är som sagt var inte så mycket värda och dricksen brukar vara 200-500 rupier, 20-50 öre!
Inte helt trivialt att köra bil här nere, men ett ont måste om man vill ta sig nånstans, men speciellt fort kan man inte räkna med att det går.
Update
Inget speciellt har egentligen hänt, vi har tränat på som vanligt de senaste dagarna. Ludde envisas med att slå sina vanliga backhandsmashar som sällan, eller aldrig, sitter där han tänkt sig. Albin har kommit igång med träningen igen efter att ha vilat i början av veckan och Bjäk börjar bli sliten igen och kommer stå över eftermiddagens matchpass.
I övrigt så kräver Albin att jag berättar att Ludvig i veckan förlorade i två raka set (19 och 16) mot en tre år yngre tjej, född 95! :) Ludvig ska självklart hämnas och vill berätta att Albin stod för resans första kramp efter träningen imorse, även om Albin dementerar att det var kramp :P
Imorgon har vi blivit inbjudna till Eddy, våran tränare, och hans familj på middag. Det kommer nog bli trevligt, de bor uppe på berget nånstanns med bra utsikt över staden. På söndag ska iväg och fiska nånstanns också, Andys pappas kompis har ett fiskeställe och har bjudit in oss att fiska hos honom.
I övrigt så kräver Albin att jag berättar att Ludvig i veckan förlorade i två raka set (19 och 16) mot en tre år yngre tjej, född 95! :) Ludvig ska självklart hämnas och vill berätta att Albin stod för resans första kramp efter träningen imorse, även om Albin dementerar att det var kramp :P
Imorgon har vi blivit inbjudna till Eddy, våran tränare, och hans familj på middag. Det kommer nog bli trevligt, de bor uppe på berget nånstanns med bra utsikt över staden. På söndag ska iväg och fiska nånstanns också, Andys pappas kompis har ett fiskeställe och har bjudit in oss att fiska hos honom.
Maten
Maten här nere är väldigt olik den vi äter hemma normalt sett. Först och främst är den mycket billigare, du kan äta ute och bli mätt fär drygt 20kr inklusive dricka, och då har man inte tagit de billigaste rullande gatuköken där du får betala 8kr fär Nasi Goreng.
När det kommer till smaken så är i princip allt vi ätit här nere gott. Tofu är nog det som jag personligen har svårast för, konsistensen tilltalar mig inte direkt. Albin har lite svårt för en fiskrätt som vi ätit en gång, känns lite som om man äter rå fisk. Favoriterna är desto fler, men högst står nog Sate Ayam, kycklingspätt. Annars står jordnötssås högt på listan också.
En klassisk måltid efter träningen består av ris med kött eller nån gryta. Till det äter vi också en del tofu och friterade sojabönor samt soppa, oftast med olika grönsaker i. De gånger det inte är gryta eller jordnötssås till maten är det sambal och indonesisk söt soja som gäller som sås.
Det enda som egentligen går att klaga på med maten är nog nyttigheten. Det är mycket som är friterat och ganska fett, dessutom är det oftast ris till maten vilket inte innehåller så mycket matnyttigt, jämfört med till exempel pasta. Maten är ofta också ganska protein- och fibersnål, åtminstone fibersnål. Anledningen till att jag säger så är frukosten.
Frukosten vi äter består av väldigt ljust bröd, på det har vi sylt och jordnötssmör. De senaste dagarna har vi också fixat fram lite ost. Vi har också gröt som går att laga vilket Albin och Ludde brukar göra. För de som tål ägg så går det att koka såna också, vilket de gjort några morgnar. Anledningen till det ljusa brödet är att det helt enkelt inte finns mörkt bröd här nere. Vi hittade det på en affär, men det var chokladbröd vilket inte direkt gjorde saken bättre :P
När det kommer till smaken så är i princip allt vi ätit här nere gott. Tofu är nog det som jag personligen har svårast för, konsistensen tilltalar mig inte direkt. Albin har lite svårt för en fiskrätt som vi ätit en gång, känns lite som om man äter rå fisk. Favoriterna är desto fler, men högst står nog Sate Ayam, kycklingspätt. Annars står jordnötssås högt på listan också.
En klassisk måltid efter träningen består av ris med kött eller nån gryta. Till det äter vi också en del tofu och friterade sojabönor samt soppa, oftast med olika grönsaker i. De gånger det inte är gryta eller jordnötssås till maten är det sambal och indonesisk söt soja som gäller som sås.
Det enda som egentligen går att klaga på med maten är nog nyttigheten. Det är mycket som är friterat och ganska fett, dessutom är det oftast ris till maten vilket inte innehåller så mycket matnyttigt, jämfört med till exempel pasta. Maten är ofta också ganska protein- och fibersnål, åtminstone fibersnål. Anledningen till att jag säger så är frukosten.
Frukosten vi äter består av väldigt ljust bröd, på det har vi sylt och jordnötssmör. De senaste dagarna har vi också fixat fram lite ost. Vi har också gröt som går att laga vilket Albin och Ludde brukar göra. För de som tål ägg så går det att koka såna också, vilket de gjort några morgnar. Anledningen till det ljusa brödet är att det helt enkelt inte finns mörkt bröd här nere. Vi hittade det på en affär, men det var chokladbröd vilket inte direkt gjorde saken bättre :P
Träningsbollarna
Bollar vi tränar med förtjänar ett alldeles eget inlägg, men knappast för att de är något utöver det vanliga, snarare tvärt om.
Våran tränare, Eddy Ismanto, är en föredetta väldigt duktig singelspelare och har startat ett eget bollmärke, så självklart är det de bollarna vi använder på träningarna. Det är inget direkt fel på kvaliten på bollarna, de håller helt okej, men i övrigt inte mycket att hänga i väggen.
Jag skulle sammanfatta bollarna som ett mellanting mellan en Yonex fjäderboll och en plastboll; det är en fjäderboll med samma känsla men med samma vikt och hastighet som en plastboll. De är alltså betydligt långsammare att spela med vilket innebär att ganska stor skillnad i spelet eftersom det knappt går att döda med en smash om du och inte tar i med fullkraft och placerar den riktigt bra. Första gången vi spelade dubbel när vi kom ner blev vi rätt slutkörda efter att gått på med samma offensiv som vi är vana med hemma, det fungerade inte alls.
Det är ganska frustrerande att spela singel ibland när det inte finns någon möjlighet i världen att slå ifrån sig om man blir lite pressad. Men samtidigt lär man sig ha mer tålamod i spelet och att hitta extra kraft i slagen då det verkligen krävs att man tar i för att det ska hända något.
När vi var och sparrade igårkväll så tog Andy fram en Yonexboll som han hade i väskan, vilken skillnad! Så frågan är hur mycket snabbare vi blivit på banan här nere, eller om vi bara har blivit mer uthålliga? Det återstår att se till nästa vecka. Kan tänka mig att en del lyft och clear kommer gå ut på längden i början :)
Våran tränare, Eddy Ismanto, är en föredetta väldigt duktig singelspelare och har startat ett eget bollmärke, så självklart är det de bollarna vi använder på träningarna. Det är inget direkt fel på kvaliten på bollarna, de håller helt okej, men i övrigt inte mycket att hänga i väggen.
Jag skulle sammanfatta bollarna som ett mellanting mellan en Yonex fjäderboll och en plastboll; det är en fjäderboll med samma känsla men med samma vikt och hastighet som en plastboll. De är alltså betydligt långsammare att spela med vilket innebär att ganska stor skillnad i spelet eftersom det knappt går att döda med en smash om du och inte tar i med fullkraft och placerar den riktigt bra. Första gången vi spelade dubbel när vi kom ner blev vi rätt slutkörda efter att gått på med samma offensiv som vi är vana med hemma, det fungerade inte alls.
Det är ganska frustrerande att spela singel ibland när det inte finns någon möjlighet i världen att slå ifrån sig om man blir lite pressad. Men samtidigt lär man sig ha mer tålamod i spelet och att hitta extra kraft i slagen då det verkligen krävs att man tar i för att det ska hända något.
När vi var och sparrade igårkväll så tog Andy fram en Yonexboll som han hade i väskan, vilken skillnad! Så frågan är hur mycket snabbare vi blivit på banan här nere, eller om vi bara har blivit mer uthålliga? Det återstår att se till nästa vecka. Kan tänka mig att en del lyft och clear kommer gå ut på längden i början :)
Sista hela veckan
Nu har den sista hela veckan här nere börjat, och dagen har som vanligt innehållit två badmintonpass. Men bara för Ludde och Bjäk eftersom Albin fortfarande är lite sjuk.
Dagens pass har gått okej, men morgonpasset var tyngre än vanligt även om det inte var något utöver det vanliga, kanske slappat till oss lite för mycket under helgen? Kvällspasset var lite spännande då det började regna, och det var inte lite heller! Vilket resulterade i att det knappt gick att höra något alls när man spelade, man hörde inte ens sin egen bollträff om det inte var clear eller smash, så det var svårt att avgöra hur hårt motståndaren slog bollen vilket krävde extra koncentration på bollen i varje läge.
Hallen var också ovanligt mörk detta pass, förmodligen på grund av att det var mörkare ute. Hallen har nämligen ett tag som till viss del består av delvis genomskinliga plastskivor, så på mornarna behövs inte ens lamporna! Dock är det ibland lite svårt att spela på en av banorna då det finns en ruta på ca 70*70 cm med stark solljus på banan, hamnar ett lyft där så är det i princip kört att träffa den bollen :P
Dagens pass har gått okej, men morgonpasset var tyngre än vanligt även om det inte var något utöver det vanliga, kanske slappat till oss lite för mycket under helgen? Kvällspasset var lite spännande då det började regna, och det var inte lite heller! Vilket resulterade i att det knappt gick att höra något alls när man spelade, man hörde inte ens sin egen bollträff om det inte var clear eller smash, så det var svårt att avgöra hur hårt motståndaren slog bollen vilket krävde extra koncentration på bollen i varje läge.
Hallen var också ovanligt mörk detta pass, förmodligen på grund av att det var mörkare ute. Hallen har nämligen ett tag som till viss del består av delvis genomskinliga plastskivor, så på mornarna behövs inte ens lamporna! Dock är det ibland lite svårt att spela på en av banorna då det finns en ruta på ca 70*70 cm med stark solljus på banan, hamnar ett lyft där så är det i princip kört att träffa den bollen :P
Skador och sjukdommar
Det mesta går bra här nere, men allt är inte en dans på rosor.
Ludde har fått stått över några träningar, först på grund av feber och nu i veckan även för magen. Albin har haft lite ont i vaden men var hos en naprapat/massör igår och var igång och tränade imorse igen. Bjäken är allmänt lite sliten i kroppen av all träning samt lite snuvig, men låret som gjort lite ont tidigare har gett med sig och är mycket bättre.
Men snart är det helg och då ska vi kolla semifinaler och finaler i Indonesia Open, blir skönt med lite inspiration och inte bara egen träning.
Ludde har fått stått över några träningar, först på grund av feber och nu i veckan även för magen. Albin har haft lite ont i vaden men var hos en naprapat/massör igår och var igång och tränade imorse igen. Bjäken är allmänt lite sliten i kroppen av all träning samt lite snuvig, men låret som gjort lite ont tidigare har gett med sig och är mycket bättre.
Men snart är det helg och då ska vi kolla semifinaler och finaler i Indonesia Open, blir skönt med lite inspiration och inte bara egen träning.
Internet dog
Det har inte hänt så mycket på bloggen på några dagar nu, det är för att internetuppkopplingen inte har fungerat. Men nu är den igång igen.
De senaste dagarna har handlat mycket om shopping. Tidigare har vi varit på vanliga shopping malls i Bandung, men nu åkte vi till ett Factory Outlet, vilket vi nu vet att vi borde ha gjort på en gång.
Det finns mer än ett och de är fulla med orginal märkeskläder till sjukt bra priser. Alla produkter är inte hundraprocentiga, men det mesta är sånt som tillverkats men inte lyckats exporteras och säljs till Outlets till tillverkningspris ungefär.
Får se om vi får hem allt :P
De senaste dagarna har handlat mycket om shopping. Tidigare har vi varit på vanliga shopping malls i Bandung, men nu åkte vi till ett Factory Outlet, vilket vi nu vet att vi borde ha gjort på en gång.
Det finns mer än ett och de är fulla med orginal märkeskläder till sjukt bra priser. Alla produkter är inte hundraprocentiga, men det mesta är sånt som tillverkats men inte lyckats exporteras och säljs till Outlets till tillverkningspris ungefär.
Får se om vi får hem allt :P
Helgen är över
Då var helgen över. Det som först skulle ha blivit en vilohelg innebar bara lite lättare pass i form av gym på lördagen och två matcher vardera på söndagen :)
Utöver det kollade vi på Andy och Imam och mellan semin och finalen igår så shoppade vi lite i ett område nära hallen. Ludde köpte ett par skor och en klocka, Albin två par skor och tre klockor och Bjäken landade på ett par skor och tre klockor även han :) Vi får väl se hur länge klockorna håller, fick tre stycken för typ 90kr :D
Idag har vi tränat på morgonen och ska försöka hitta till ett massageställe om en stund, 60kr för en timme ;)
Tjing!
Utöver det kollade vi på Andy och Imam och mellan semin och finalen igår så shoppade vi lite i ett område nära hallen. Ludde köpte ett par skor och en klocka, Albin två par skor och tre klockor och Bjäken landade på ett par skor och tre klockor även han :) Vi får väl se hur länge klockorna håller, fick tre stycken för typ 90kr :D
Idag har vi tränat på morgonen och ska försöka hitta till ett massageställe om en stund, 60kr för en timme ;)
Tjing!
Som djur på ett zoo
Ja, det är lite så vi känner oss ibland.
I lördags när vi först kom till hallen där Andy och Imam skulle spela så tog det inte lång tid innan hela hallen visste att det kommit dit några vita människor, även kallade "Bulai". När vi gick in i hallen satt alla med ryggarna vända mot dörren och kollade på matcherna som pågick. Sen var det nån som vände sig om och såg oss och klappade genast kompisen på axeln och vände sig om och kollade på oss han också. Sen tog tog det 10-15 sekunder och många viskningar "Bulai" och alla visste att vi var där...
Men det räckte inte där, jag tror att alla som var i hallen och hade en kamera med sig nu har en bild på oss, och det var många föräldrar som ville ta kort på oss med sina barn... Till sist var det en kille som hade videokamera och filmade lite av matcherna, men mellanåt så filmade han även oss, kul! :P
Hur som helst så vann Andy och Imam turneringen efter tre matcherna och cashade in motsvarande typ 5000kr vardera. Något bättre än motsvarande storlek på tävling i Sverige :)
Förutom det så vann även Ludde en tröja för att göra ingenting och göra det fel, typ... Han skulle säga namnet på tävlingen och fick tipset om att det stod på en stor banderoll på väggen, men eftersom det stod på indonesiska så visste han inte vilket som var namnet och chansade och hade fel, men fick tröjan i alla fall :D Sen vann Bjäk ett nytt racket i en smashtävling. Man fick tre chanser på sig att sänka en smash på polischefen (som annordnade tävlingen), Bjäk blev nummer två att lyckas och sen var det final där han sänkte på första försöket och fick ett racket. Ludde var först ut i denna tävling också till publikens stora jubel och applåder, sen kom Albin och satte alla tre smashar i nät till ännu mer applåder och skratt, haha :D
Ganska chill och lyckad helg med andra ord!
I lördags när vi först kom till hallen där Andy och Imam skulle spela så tog det inte lång tid innan hela hallen visste att det kommit dit några vita människor, även kallade "Bulai". När vi gick in i hallen satt alla med ryggarna vända mot dörren och kollade på matcherna som pågick. Sen var det nån som vände sig om och såg oss och klappade genast kompisen på axeln och vände sig om och kollade på oss han också. Sen tog tog det 10-15 sekunder och många viskningar "Bulai" och alla visste att vi var där...
Men det räckte inte där, jag tror att alla som var i hallen och hade en kamera med sig nu har en bild på oss, och det var många föräldrar som ville ta kort på oss med sina barn... Till sist var det en kille som hade videokamera och filmade lite av matcherna, men mellanåt så filmade han även oss, kul! :P
Hur som helst så vann Andy och Imam turneringen efter tre matcherna och cashade in motsvarande typ 5000kr vardera. Något bättre än motsvarande storlek på tävling i Sverige :)
Förutom det så vann även Ludde en tröja för att göra ingenting och göra det fel, typ... Han skulle säga namnet på tävlingen och fick tipset om att det stod på en stor banderoll på väggen, men eftersom det stod på indonesiska så visste han inte vilket som var namnet och chansade och hade fel, men fick tröjan i alla fall :D Sen vann Bjäk ett nytt racket i en smashtävling. Man fick tre chanser på sig att sänka en smash på polischefen (som annordnade tävlingen), Bjäk blev nummer två att lyckas och sen var det final där han sänkte på första försöket och fick ett racket. Ludde var först ut i denna tävling också till publikens stora jubel och applåder, sen kom Albin och satte alla tre smashar i nät till ännu mer applåder och skratt, haha :D
Ganska chill och lyckad helg med andra ord!
Veckans sista pass
Nu har vi precis ätit lunch efter veckans sista badmintonpass. Eventullet blir det ltie gym i helgen som rehab, men det är högst osäkert.
Om 1,5 timme ska vi iväg till ytterligare ett shoppingcenter, som tydligen är ännu större än de vi redan varit på, hur det nu är möjligt...
Ludde börjar bli frisk vilket är skönt, men allas kroppar är rätt så stela. Speciellt höftböjaren och rumpan, men även en del i ryggen.
Imorgon ska Andy och Imam spela tävling, så då blir det häng i nån badmintonhall halva dagen i alla fall.
Mer finns inte att säga idag, caio!
Om 1,5 timme ska vi iväg till ytterligare ett shoppingcenter, som tydligen är ännu större än de vi redan varit på, hur det nu är möjligt...
Ludde börjar bli frisk vilket är skönt, men allas kroppar är rätt så stela. Speciellt höftböjaren och rumpan, men även en del i ryggen.
Imorgon ska Andy och Imam spela tävling, så då blir det häng i nån badmintonhall halva dagen i alla fall.
Mer finns inte att säga idag, caio!
Nästan en vecka har gått
Nu har det nästan gått en vecka sedan vi lämnade Sverige, och vi har just fått internet hemma.
För att börja med det tråkiga så har Ludde legat hemma med feber idag. Han följde med till matchsparringen men satt och frös trots värmen. Det positiva är att han i alla fall mår bättre nu än i morse.
Sen vi skrev sist så har det inte hänt så himla mycket faktiskt, skulle kunna sammanfatta det med: sova, äta, träna, äta, vila, träna, äta, chilla och sova igen... :)
Vi har tränat varje morgon ca 9-11 med lite variation från dag till dag. Första passet var i måndags och var något ingen av oss kommer att glömma. "Inte mina lår heller" säger Abin medans jag skriver. Började med en monsteruppvärmning mer lik den fysträning vi är vana med efter träningarna hemma :O
På eftermiddagarna har det vart matchsparring på schemat. Vi har vart runt till lite olika hallar i området men de senaste dagarna har vi varit i vår "hemmahall". I måndags blev Ludde helt knäckt efter att ha mött en duktig kille i singel, "Han löpte ner mig på ett halvt set! Vem gör en sån sak!?". På tisdagen var vi till Bandungs största hall och träffade Imam, han och Andy ska spela tävling i helgen och de ville träna.
Igår så vilade vi från matchträningen och åkte istället upp på en vulkan och badade i vulkanvatten. Det var riktigt skönt, vattnet höll 42 grader! Det gav även en välbehövlig vila från träningen.
Imorse hade vi lite annorlunda träning. Den började som vanligt med uppvärmningen, som känns mindre och mindre jobbig, och följdes av 35 minuter fotboll :) Äntligen en sport vi är bättre på, bevisligen efter att Bjäk bombande in målisen i målet! Sen blev det lek i 30 minuter. Blev många rusher, men det var skönt att aktivera lite andra muskler än röven ;)
Under eftermiddagen blev det matchsparring igen, första eftermiddagspasset för Bjäk ;) Och Albin börjar hitta formen här nere då han vann med 21-3 mot en kille, och tog set på killen som löpte ner Ludde :D
Nu får det räcka. HEJ!
För att börja med det tråkiga så har Ludde legat hemma med feber idag. Han följde med till matchsparringen men satt och frös trots värmen. Det positiva är att han i alla fall mår bättre nu än i morse.
Sen vi skrev sist så har det inte hänt så himla mycket faktiskt, skulle kunna sammanfatta det med: sova, äta, träna, äta, vila, träna, äta, chilla och sova igen... :)
Vi har tränat varje morgon ca 9-11 med lite variation från dag till dag. Första passet var i måndags och var något ingen av oss kommer att glömma. "Inte mina lår heller" säger Abin medans jag skriver. Började med en monsteruppvärmning mer lik den fysträning vi är vana med efter träningarna hemma :O
På eftermiddagarna har det vart matchsparring på schemat. Vi har vart runt till lite olika hallar i området men de senaste dagarna har vi varit i vår "hemmahall". I måndags blev Ludde helt knäckt efter att ha mött en duktig kille i singel, "Han löpte ner mig på ett halvt set! Vem gör en sån sak!?". På tisdagen var vi till Bandungs största hall och träffade Imam, han och Andy ska spela tävling i helgen och de ville träna.
Igår så vilade vi från matchträningen och åkte istället upp på en vulkan och badade i vulkanvatten. Det var riktigt skönt, vattnet höll 42 grader! Det gav även en välbehövlig vila från träningen.
Imorse hade vi lite annorlunda träning. Den började som vanligt med uppvärmningen, som känns mindre och mindre jobbig, och följdes av 35 minuter fotboll :) Äntligen en sport vi är bättre på, bevisligen efter att Bjäk bombande in målisen i målet! Sen blev det lek i 30 minuter. Blev många rusher, men det var skönt att aktivera lite andra muskler än röven ;)
Under eftermiddagen blev det matchsparring igen, första eftermiddagspasset för Bjäk ;) Och Albin börjar hitta formen här nere då han vann med 21-3 mot en kille, och tog set på killen som löpte ner Ludde :D
Nu får det räcka. HEJ!
Första dagarna i Indonesien
Efter drygt två dagar i Bandung har vi äntligen fått tag på en internetuppkoppling på ett shoppingcenter nånstanns typ 45 minuter från Andys hus. Det är svårt att säga hur långt det egentligen är eftersom vi åker bil överallt och trafiken är minst sagt KAOS! De har inga hastighetsbegränsningar och de kör på både höger och vänster sida om vartannat...
Resan ner tog totalt sett ca 27-28 timmar (Uppsala - Bandung) så vi var lagom stela efter de sista 5 timmarna i bilen. Ludvigs rumpa blev minst lika stor som Felix efter att ha suttit på den så länge ;) Albin var nog piggast när vi kom fram efter att ha sovit typ 30 av 28 timmar....
Första dagen åkte vi iväg och handlade lite träningskläder, det var hyffsat nära hem men tog en dryg timme att komma till affären i alla fall, och vi var sådär glada över att sitta stilla några extra timmar. Efter det fixade vi lite käk och sen åkte vi och träffade våran tränare och spelade några matcher mot indoneser för att han skulle få se våran nivå. Det gick ganska bra men hallen var svårspelad och golvet var av nedsliten klinkers, lagom hårt :) Albin och Ludde spelade 3 set vardera och Albin har aldrig vart så trött förut. Bjäken nöjde sig med 2 set men var nära kramp i vaderna efter första.
Eftersom Andy fyllde år så skulle vi ut på kvällen. Vi tog bilen upp i bergen till ett uteställe där han kände ägaren. De skulle ha liveband hela kvällen och hade U2 tema och kvällens höjdpunkt skulle vara en kille som heter Andy som är känd här i Indonesien. Men när klockan var två och han inte hade börjat spela än så gick vi hem och kom inte i säng förns fram mot halv fyra. Snacka om att sabba tidsomställningen då vi sov 23-09 svensk tid, och 04-14 indonesisk.
Idag kom vi som sagt upp rätt sent, då drog vi direkt till shoppingcentret där vi sitter nu. Kl19 ska vi iväg och spela lite mer match, men på en annan klubb. Samma tjej som ägde nattklubben har även den här badmintonklubben och vi ska dit och sparra lite, spela nån match var bara för att komma igång. Förmodligen dubbel idag :)
Annars är det ganska lugnt här nere, inte så farligt varmt men väldigt fuktigt. Regnat lite både igår och idag och vi har inte vart speciellt mycket i solsken... Tur att vi har Albin som lyser upp tillvaron bland alla indoneser ;)
Nu ska vi snart iväg, tjing!
Bjäken
Resan ner tog totalt sett ca 27-28 timmar (Uppsala - Bandung) så vi var lagom stela efter de sista 5 timmarna i bilen. Ludvigs rumpa blev minst lika stor som Felix efter att ha suttit på den så länge ;) Albin var nog piggast när vi kom fram efter att ha sovit typ 30 av 28 timmar....
Första dagen åkte vi iväg och handlade lite träningskläder, det var hyffsat nära hem men tog en dryg timme att komma till affären i alla fall, och vi var sådär glada över att sitta stilla några extra timmar. Efter det fixade vi lite käk och sen åkte vi och träffade våran tränare och spelade några matcher mot indoneser för att han skulle få se våran nivå. Det gick ganska bra men hallen var svårspelad och golvet var av nedsliten klinkers, lagom hårt :) Albin och Ludde spelade 3 set vardera och Albin har aldrig vart så trött förut. Bjäken nöjde sig med 2 set men var nära kramp i vaderna efter första.
Eftersom Andy fyllde år så skulle vi ut på kvällen. Vi tog bilen upp i bergen till ett uteställe där han kände ägaren. De skulle ha liveband hela kvällen och hade U2 tema och kvällens höjdpunkt skulle vara en kille som heter Andy som är känd här i Indonesien. Men när klockan var två och han inte hade börjat spela än så gick vi hem och kom inte i säng förns fram mot halv fyra. Snacka om att sabba tidsomställningen då vi sov 23-09 svensk tid, och 04-14 indonesisk.
Idag kom vi som sagt upp rätt sent, då drog vi direkt till shoppingcentret där vi sitter nu. Kl19 ska vi iväg och spela lite mer match, men på en annan klubb. Samma tjej som ägde nattklubben har även den här badmintonklubben och vi ska dit och sparra lite, spela nån match var bara för att komma igång. Förmodligen dubbel idag :)
Annars är det ganska lugnt här nere, inte så farligt varmt men väldigt fuktigt. Regnat lite både igår och idag och vi har inte vart speciellt mycket i solsken... Tur att vi har Albin som lyser upp tillvaron bland alla indoneser ;)
Nu ska vi snart iväg, tjing!
Bjäken
Snart bär det av
Då sitter jag här, hemma, med bara en timme kvar till att lämna staden. Finns inte så mycket att göra, väskan är i princip färdigpackad med bara det sista att packa ner. Plus handbagaget då förstås.
Det som är kvar att göra är att packa ner en del av de saker som jag hade på träningen imorse, skor och knäskydd och så som får stå på tork så länge det bara går. Sen diska lunchdisken och till sist packa ner datorn i handbagaget :)
Det är svårt det där med att packa, hur mycket ska man ta med? Det är ju så billigt där nere att de mesta går att köpa, speciellt träningskläder! Dock behöver man några uppsättningar med sig från början också, svårare avvägning än man kan tro och till slut blev faktiskt väskan i princip full... Blir att slänga en del gamla tröjor där nere, that's the plan så att säga.
Inför resan så har det inte känns speciellt nervöst eller någon direkt spänning, det har funnits saker att göra hela tiden och skolan har precis slutat, så resepirret har inte infunnit sig. Samtidigt som det kommer bli grymt att komma bort, så känns det som att vi kommer missa den bästa delen av den svenska sommaren. Den delen när alla precis har slutat för terminen och är hemma och vill hitta på och göra saker innan alla åker bort på semester med familjen eller polare. Midsommar missar vi också, en av bara två midsomrar som jag inte spenderar i sommarstugan, lite tråkigt men det kommer väl bara regna då, haha!
Nu ska jag inte ödsla bort all skrivkraft på första inlägget, så...
See ya!
/Bjäken
Ny blogg
Då var bloggen upplagd, sent om cider :)
Designen blir en senare fråga...
